torsdag 22 april 2010

the answer my friend is blowing in the wind

Amanda sa...

Fråga:
menar du allt du skriver, liksom kommer det från hjärtat? eller är det dramatiserat?
undrar bara :)
/Amanda

Svar:
Alltså, jag har väldigt svårt att inte skriva om mig själv när jag skriver. Mening och handling är väl två skilda anledningar antar jag, men det mesta jag skriver, menar jag också för att det handlar så mycket om mig, alltihop.

Anonym sa...

Fråga:
Är du lika fin som i verkligheten?
Var jobbar du?
Kan du inte lägga upp lite bilder från din vardag?
Favoritblogg?
Favoritartist? Ok ok kanske Håkan..

SLUTA ALDRIG BLOGGA. DU ÄR SÅ FIN.

Svar:
- jag vet inte riktigt hur du menar nu. Men jag tror du menar om jag är lika fin i verkligheten? Det är en väldigt svår fråga. Det får nog någon annan avgöra.

- Jag håller på med telemarketing på min morbrors företag, ringer runt och frågar om folk är intresserade av inredning typ.

- Jo, vilken bra idé! Det ska jag absolut göra!

- Min absoluta favoritblogg är nog Fridas pulsurbalans.blogg.se

http://img1.blogblog.com/img/blank.gif

Anonym sa...

Fråga:
jag undrar vad du gör på dagarna, vad du jobbar med. du går i skolan va? hur ser en typisk dag ut? du är lite av ett mysterium för mig. Puss

Svar:
Jag går andra året på Fryshusets gymnasium Skrivarlinjen och efter skolan så repar jag eller fikar med mina vänner och nu ska jag börja träna också. Det bästa jag vet är att sitta på ett fik i flera timmar med någon jag inte behöver prata särskilt mycket med. Sedan är det ganska fint att sitta i solen nuförtiden också.

http://img1.blogblog.com/img/blank.gif

Anonym sa...

Fråga:
Har du någon favoritbok, och i så fall vilken?

Svar:
Åh. Den senaste bästa boken jag läste var Happy Sally av Sara Stridsberg. Annars gillar jag Gunnar Ardelius Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. Vill man ha ett fint citat så är det bara att slå upp någon sida, vilken som helst.

http://img1.blogblog.com/img/blank.gif

Anonym sa...

Fråga:
Ska du på några festivaler i sommar?
Vart går du i skola? Vilka gymnasium skulle du rekommendera och varför?
Vart gillar du att fika?
Hur länge tror du att vi orkar vara ledsna och enamma? Vad händer när vi har varit ledsna för länge?
Berätta om din första kyss. Berätta om din senaste kyss.
Vad är det vi tolkar som skönhet och vad är det vi tolkar som fulhet, tror du?

Svar:
Jag ska på Emmaboda, Way out west och så vill jag på Peace and love för att de bokat så många band jag vill se.

Jag har dålig koll på gymnasium, speciellt i Stockholm då jag inte kommer härifrån egentligen. Men Fryshuset är fint, även fast det har så dåligt rykte. Alla är mysiga och ingen hatar någon och så vidare. Jag tror att de flesta gymnasium är helt okej bara man ger sig fan på att börja om från början och ge allt en chans.

Jag fikar helst på 44:an som ligger på Tjärhovsgatan 44 eller String som ligger på Bondegatan. 44:an är prisvänligt och String är mysvänligt.

Jag vet inte hur länge vi orkar men snart kommer solen och ljuset igen, det får oss nog att orka lite till tror jag. Man ska väl aldrig ge upp egentligen. Men det är så enkelt att ge upp, enklare än att bestämma sig för att bli lycklig.

Min första kyss var i världens minsta etta i Solna. Den var inget att minnas. Känns som att allas första kyssar inte är särskilt bra. Önskar kanske att jag hade kysst någon annan. Min senaste kyss var på Emmaboda. En kille i schackrutigt bälte sa: KYSS MIG DÅ och jag gjorde det. End of story.

Skönhet och fulhet är två olika saker fast samtidigt väldigt lika. Jag vet inte vad det är. Jag vet vad fulhet är. Jag ser den varje dag i spegeln. Skönhet är något väldigt långt borta. Jag tror nog inte på sånt där.

Felicia sa...

Fråga:
jag tror att mina få läsare tycker jag är falsk. för jag skriver om sorgen och tragiken man har ibland, men utåt sett är jag inte sorgsen. jag skrattar högt på stan och skämtar överallt. hur förklarar man för någon att man gömmer sig och får dem att tro en?

Svar:
Man ska inte behöva förklara. Så länge du känner själv att du är ärlig så är ju det det enda som räknas. Man ska bli tagen på allvar och man ska först och främst vara ärlig mot sig själv.

http://img1.blogblog.com/img/blank.gif

s sa...

Fråga:
vilka är dina inspirationskällor?

Svar:
Åh. Jag vet inte, musiken. Livet. Människorna. Alla fina. Alla fula. Alla dumma. Alla snälla. Parisromantiken. Popromantiken. Och så vidare.

http://img1.blogblog.com/img/blank.gif

Anonym sa...

Fråga:
Vad är du mest stolt över med dig själv?

Vilket är ditt favoritord på svenska?

Vem är din allra bästa vän?

Vilka svenska artister lyssnar du mest på? Håkan vet vi, men vilka fler?

När var första gången du skrev något och kände att det var vad du alltid borde göra?

Vad brukar du göra när du kommer till Uppsala?

Svar:
Att jag flyttade till Stockholm och lämnade ett gammalt liv för att starta ett nytt. Eller att jag vågade sjunga på julavslutningen i nian. Eller kanske den gången då alla mina klasskamrater i min nuvarande klass tappade hakan när jag sjöng i repan. Fina prestationer uträttade av Alva Sofia Thång.

Duggregn.

Tintin. Fast jag gillar inte sånt där ”allra bästa vän”-tjafs för att liksom jag vill inte rangordna så fina personer. Men Tintin är bäst i hela världen.

Åh. Jens Lekman, Skansros, bob hund och så vidare. Har dragit slutsatsen att jag mestadels lyssnar på utländsk musik nuförtiden.

Jag har nog aldrig känt så. Jag började skriva poesi när jag gick i sjuan och alla dikter var skit, men jag kom nog på då att man kan hitta en väg ut ur jobbiga saker genom ord och då blev allt lite enklare. Fast nu när jag lyckas behärska orden så är allt ganska svårt igen.

Jag brukar äta mat hos min mormor, gosa med min systers hund och sedan åka hem igen. Jag borde åka dit oftare, för att göra andra saker givetvis.

http://img1.blogblog.com/img/blank.gif

hanna sa...

Fråga:
Vad är det finaste du vet?

Svar:
Åh. Vill skriva ett namn men jag är inte så säker längre, sånt där är slöseri med tid. Annars kan jag skriva att frontmannen Charlie Fink i Noah and the whale är hemskt fin.

http://img1.blogblog.com/img/blank.gif

Anonym sa...

Fråga:
berätta om din framtid. Hur tror/vill du att den ska se ut? Vad vill du jobba med? Vem är din drömman?

Svar:
Jag vet ingenting om min framtid. Den är ett stort askmoln, skämt åsido, jag har inte riktigt någon aning om vad jag vill göra. Min drömman är Charlie Fink. Eller James Dean (som ung) eller Bob Dylan (som ung). Åh. Eller. Åh. Någon annan. Kanske inte drömman. Men just-nu-man.

http://img1.blogblog.com/img/blank.gif

Anonym sa...

Fråga:
kan du inte berätta lite om dalarna? hur ditt liv där såg ut, och hur det skiljer sig från stockholmslivet? kanske att det gör ont, men du kan sätta ord på det så fint och jag vill så gärna veta.

Svar:
Dalarna. Livet i Dalarna var mer ensamt än här. Jag spenderade oftast helgerna hemma och åkte alltid hem direkt efter skolan. I femton år (tror jag) bodde jag i ett hus, i världens största rum med världens finaste matta. Det hade röda väggar och jag minns allt väldigt tydligt. Jag har inte varit i det på ett år. Det gör ont när jag tänker på att jag aldrig kommer sova där inne igen. Mamma gjorde iordning det så fint med röda väggar och guldmålade möbler. Sedan skilde dem sig. Mitt liv blev två liv. Deras liv blev ett. Ett varsitt, givetvis. Jag och min syster flyttade med mamma till en lägenhet. Pappa flyttade till sin tjej. Jag saknar Dalarna ibland. För det är fint. Mysigt. Man vet var alla bor och vad alla heter och man har koll för att det finns inte så mycket att ha koll på. Livet är enkelt. Eller jättesvårt. Jag skriver om det mer utförligt i ett annat inlägg tror jag. Påminn mig!

http://img1.blogblog.com/img/blank.gif

astrid sa...

Fråga:
Vad har du hört om Globala? Är det en skola du skulle rekommendera?

Svar:
Jag vet inte, min vän Linnea går där. Jag har nog bara hört bra saker och det är säkerligen en bra skola fast jag är nog inte rätt person att fråga då jag inte går där.

http://img1.blogblog.com/img/blank.gif

Anonym sa...

Fråga:
kan inte du berätta om den dröm du minns starkast? alltså som du drömt på natten.

också kanske ditt starkaste/sorgligaste/gladaste/soligaste/finaste/argaste barndomsminne?

pusspusspusspuss

Svar:
Jag minns en dröm från när jag var liten. Jag såg allt som om jag flög ovanför det. Det var en kyrka, det var natt och jag och min bror höll lyktor i handen och vi mötte någon utanför kyrkan sedan minns jag inte riktigt vad som händer men allt blir läskigt och det är mörkt överallt. Det är så svårt att komma ihåg drömmar.

Jag minns en gång när jag hoppade studsmatta hos en kompis och jag råkade hoppa så jag ramlade av och tappade andan. För att jag inte fick någon luft började jag stöna och det kändes som att jag skulle kvävas. Medan mina två vänner stod och tittade på och dog av skratt höll jag på att kvävas. Så minns jag en gång när jag skulle vara Britney Spears i en melodifestivaltävling på vår skola och jag hade populära människor i klassen som bakgrundsdansare men jag fick ingen röst. Jag lämnade skolan i tårar den dagen. En gång var jag på toa och hade glömt låsa dörren, då öppnar killen jag är kär i och blir förvånad och går sedan ut igen. Fröken blir irriterad utanför över att jag inte lärt mig låsa när jag går på toa.
Jag försöker komma ihåg något speciellt, men det är så svårt att minnas sånt där tycker jag.

måndag 19 april 2010

2 atoms in a molecule

hej alla fina.

tänkte bara säga att jag inte glömt bort att ni fick fråga mig vad ni ville eller berätta något eller så. Det är så att mitt internet återkommer på torsdag/fredag. Det kan komma svar redan imorgon men vi får se. Jag har en dum vetenskaplig rapport som måste skrivas också.

(plus att jag är jätteglad över att det är så många som har skrivit frågor)


ps. på onsdag ska jag se ett av mina favoritband Noah and the whale. Det kommer bli så himla fint.

puss!

tisdag 13 april 2010

Hold my hand as I'm lowered


Hittade bilden på lelove. Det är ett Noah and the whale-citat.


Okej kära läsare.
Jag tänkte nu ha en sådandär fånig frågestund.
Eller kanske berättelsestund eller kalla-det-vad-ni-vill-stund.

Fråga något, berätta något, visa något!

april

Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag håller på med en ny såndär fånig textfilm igen. Den kanske blir klar i helgen, då lägger jag upp den.

Jag vet inte vad jag ska skriva eller beskriva då de enda som kan beskriva vad jag vill skriva är Kate Nash och Håkan Hellström. Jag kan skriva att jag i tisdags grät som ett barn över en skitsak vilket bara gjorde allting tydligare; jag måste glömma bort honom. nu. fort.
vet inte hur man gör. hur man glömmer. hur avtryck försvinner.
hur allt bara slutar kännas. vet ni? kan ni berätta. snälla.
jag vill vara Nicest thing och jag vill att du ska gå sönder så som jag gjorde (i tisdags, alla dagar den här vintern).

Våren. Den är här nu. Jag är glad ibland, ibland kan jag faktiskt le utan att känna mig dum. Som när jag går hem från jobbet och är glad över att jag trivs och som när jag tänker på vilka fina vänner jag har här. När jag tänker på hur bra mitt liv egentligen är.

Fast oftast så vill jag bara slita sönder allt. Jag vill slå sönder saker, jag vill slita sönder saker och jag vill vara ensam. Jag önskar att det var synd om mig och jag tror att alla har lurat mig. Ibland. Att vänskap är en lögn och att kärlek är en myt. Jag vill riva, slita och slå för att det är någon inuti mitt skal som håller på med precis samma sak. Jag vill hämnas på mig själv för att jag får mig att känna så.

När jag åkte hem från Dalarna i söndags såg jag människor från min gamla klass. Och det som gör mest ont när jag är glad och trevlig och hälsar på dem. Är att de aldrig kommer förstå att mitt hjärta fortfarande gör ont för saker som sades till mig. Antingen är jag en mes som fortfarande inte glömt bort att jag är Skolans fetto, en släpvagn, tönt osv eller så är det så bara. Att man inte kan glömma saker.

Jag är så trött nuförtiden, trött på det mesta, men mestadels vill jag bara sova. I det sovande tillståndet känner jag inget alls och mår förhållandevis bra. Det beror på vad jag drömmer om. Häromnatten drömde jag om att jag var kär i en långhårig hårdrockare som jobbade i en möbelaffär. Sedan var jag tillsammans med Freddie i Skins. Så himla konstigt.

Förlåt för det här inlägget men jag var tvungen att skriva något. Jag ska snart uppdatera med en text som känns lite mer, där orden faller lite finare.

Ps. Till alla anonyma:
Jag brukar säga till mina vänner hur irriterande det är att nästan alla som kommenterar min blogg är anonyma. Fast då brukar de säga till mig att det inte gör någonting sålänge kommentarerna är snälla och hur fina som helst. De har rätt.
Ni är fina, jag tycker om er.

Och till den anonyma som bland annat skrev "jag är anonym för jag vill inte att du ska veta":
jag tänker på dig ofta.