fredag 14 augusti 2009

I THOUGHT YOU WERE MY BOYFRIEND

För tillfället befinner jag mig i en etta i Bromma. Jag önskar att jag befann mig i slottskogen.
Idag träffade jag Karin, Saskia och Simone och vi läste en ful intervju med Måns Zelmerlöw. Sedan frågade vi oss själva samma frågor.
Karin frågade mig vad lycka är för mig. Jag svarade att lycka är att vara på en konsert med ett band man totalälskar. För känslan att stå i en publik där alla älskar samma band är omvälvande och helt fantastisk.
Så varför, varför är jag inte i Göteborg ikväll?
Vissa frågor ska man inte ens försöka att besvara.

Som så många gånger förut vill jag klaga på att min säng är alldeles för bred. Det finns plats för en till men då jag numera tror att jag är socialt handikappad så lär den platsen alltid vara tom.
En fråga var vad man var minst nöjd med i sitt utseende; allt.

Här får ni de finaste bloggarna jag vet och i gengäld skriver ni en kommentar med de finaste bloggarna ni vet:

Puls ur balans

Bapaba

Le love

Diary and herself

bohemer och poeter





tisdag 11 augusti 2009

det här är det sista du får

och jag ska stå i mitten och skrika så betongen vibrerar
alla höghus ska rasa och löven ska falla
träden ska täcka gångvägarna
det ska vara ditt fel och jag ska skrika

om du vill ha mig nu kan du få mig så lätt

sedan väntar ett eko
det blir tyst sen och en enda röra
man kommer bygga upp allt igen kommer önska att
jag aldrig träffade dig
då är det inte mitt fel längre

då är det statsministerns brandmannens polisens bussbolagets
busschauffören och tidningsredaktören journalistens fel
vi kan även skylla på dem som inte kom innan mig

det här är det sista du får
och jag tänker aldrig mer skriva ett ord om dig
tänker inte växa fast
tänker inte vara kvar
tänker inte låta dig stanna där bakom revbenen
UT NU

du slår hål på mig

"om du vill ha mig nu kan du få mig så lätt"

vill skrika dig ur min kropp

jag är rädd för att jag vuxit fast
jag har växt runt precis som humlen gjorde runt träpelarna på min gamla trapp
uppåt uppåt uppåt
runt runt runt
åt sidan
jag slingrar mig runt dig som en orm utan att du ser mig
knyter en knut runt din handled fastnar för alltid

jag vet inte om man ska be om ursäkt för ens fastnande men i det här fallet
är jag osynlig
då du inte ens kan höra mig eller se mig annars så behöver jag inte fråga om jag får sitta runt dina armar
du fastnade innanför mina revben utan att fråga och jag ber dig inte att gå
jag ber dig bara att kännas lite varmare
ber dig att vara mjuk mot hjärtat
inte att slå hål
jag hatar när du gör så


och snart kommer hösten
snart blir det september
snart är det ett år sen
det blir aldrig försent jag vet jag vet jag vet
så väl att det aldrig blir försent för allt

man trodde att den här sommaren skulle bli speciell
men jag såg fåglarna flyga iväg medan jag stod mitt på
medborgarplatsen och väntade på dig

jag väntar än
står inte kvar
men väntar

Gör du det
väntar du utan att folk märker
eller är orden tomma som glasflaskor i parken
jag undrar

Jag ska aldrig undra mer
jag ska aldrig ångra mer
jag ska aldrig känna mer
vill skrika dig ur min kropp

måndag 10 augusti 2009

jag längtar efter att få rita kartor över din hud

1
jag flyger i samma bana
hela tiden
flyger in i någon
hela tiden
drömmer
hela tiden
om dig
jämt.

jag längtar efter
att få
rita kartor över
din hud
hitta vägen in till ditt
hjärta

2
Hjärtat ser du mig,
ser du hur jag flyger
var gång du står bredvid?
jag står och drömmer
hoppas du inte ser det
men

Hjärtat
se mig
jag kan vara fin
ibland.

3
längtar
drömmer
ibland
flyger jag

gör du?

flyger du som svalorna
eller som flugorna

4
jag vet
att mina vingar är en svalas

(att du längtar som jag
och bör därför också flyga som en svala)
men
Hjärtat du har redan någon
som flyger som du
och din längtan
är inte lika stark

som min.

BLOGLOVIN

Följ min blogg med bloglovin

tisdag 4 augusti 2009

---------------------------------

Jag kan inte skriva längre.

hemliga anteckningar

bakom muren växer träden högre än molnen och bakom muren växer döden snabbare än livet
jag är där snart där vid gruset i vägkanten som jag snubblade på i en lögn förra året skador mot fotleden ett blå märke på knät
jag skriver utan punkter
behövs inte delas av någonting här

de säger att jag fortfarande är kär
att jag lider av ett hjärta som slår alldeles för hårt
och jag lider av dig
dig
dig
dig
dig
och dig
mig

man växer fast nu i slutet av sommaren
man får fel på hjärnan och jag delar gärna med mig
av mig själv men ett okänt handikapp tar större plats så du
kan inte tränga dig in här
jag skulle hemskt gärna vilja lära känna dig men
(jag vet inte hur man gör)

jag tar avstånd från vissa i smyg
från sådana som pratar alldeles för mycket om sånt som inte rör mig
från människor som gör mig obekväm och från människor som var så nära förut men som nu bara är ett namn och en centimeter på kartan

man kan inte skriva längre
jag skriver att man inte kan skriva längre för att inte lägga skulden på mig för jag vill kunna skriva har två år kvar av mitt skrivande man får inte sluta men gör man det ändå?
man tröttnar man lever man dör man vissnar man växer
fast
och jag vill hemskt gärna kunna släppa in dig
lära känna dig
vill att det ska vara fest i en lägenhet i bredäng igen vill att natten ska vara sen och din arm om min rygg i sömnen
minns du?
eller förtränger du sådant som du äcklas av?

det gör jag
fast jag äcklas inte av dig
dig
dig
dig

jag äcklas av mig och min förmåga att inte kunna prata med människor att inte kunna röra vid människor att ta det jag får och inte det jag vill ha
jag äcklas av mitt eget liv och mina egna tankar mina egna ord

jag måste hävda mig själv
måste ha uppmärksamhet
måste ha bekräftelse

allt måste släppa nu