söndag 24 maj 2009

om man backar fem steg

Vi är bara små små små
partiklar i ett världsomfattande
problem och du:
den mest sköra
självklara men också grymmaste
mest skadegörande
kan sitta under stjärnorna
hur var
och
när du vill
jag är bara en är bara en
ovanför molnen
kan sträcka ut armen se det spraka framför mig
och bevittna en stjärnas ofrivilliga glitter
önskar mig till svindlande höjder
och allt är
det är bara ditt
fel
för vad kan vara mer svindlande
än
att se in i dina ögon höra ljuden som kommer från
hålet som sitter mitt i ansiktet man
drömmer om röster
om rum under huden vid någons vänstra bröst
säga:
jag bor här
här bor jag och flytta ska jag göra när
jag kommer ner
man tänker sig ett svävande mörker när man ser mig
förstår inte riktigt leendet som min kropp utger sig för att ha
livet blir inte ljust tunneln slutar inte
men inuti kan varenda vinter tina
Tror du på mig kan du viska till världen att
ägandeform är något jag behärskar
och du är något jag har
språk har många varianter
det enda självklara är
dina fingertoppar
och språket ur dem
håller tal som om de vore
världsomfattande allt
slutar här man måste sluta skriva
poesi
mellan
raderna
känneteckna livet genom radar
där går du
här står jag
om man backar fem steg
öppnas mina armar som en port in i din framtid
inte sant?

torsdag 21 maj 2009

radbrytningar uppbrott inbrott



ibland behöver man inte veta för att ge upp,
man bara gör det för att kroppen slutat fungera
för att krypningarna växer
man gör det för att desarmera en bomb
redo att explodera
implodera
expandera exploatera
jag vet inte
mycket men litegrann kanske vi kan få fram ur det här
om
man
bara
gräver
lite
djupare
finner man



hud
bara hud tryckt mot världen
en plats i en säng någonstans
där man absolut inte vill vara
men är
ändå
självklart tyst
stör ej
ett ångestdrabbat tonårsrum
finns inget rum för förklaring
förlåtelse
inbrott
väntar på ett
ursäkta
men
jag
råkade
bryta mig
in här
och allt blod pumpar så hårt
får jag
komma
ut
nej



är man med i leken
hör man leken sorla
avlägsna skratt och
här står du
där står jag
hur
kan
du
vara så
dum i huvudet
vi är aldrig ett
vi är två
slagen så hårda
och du är fast nu