tisdag 28 september 2010

när hjärtat slår volter så tänker jag på det här:

hals
hud
nacke
nyckelben
mun
ögonlock
kindben
kyss
mig
nu
tid
regn
höst
kyla
ensam
alltid ensam.

och till sist, får jag träffa dig ikväll?

fredag 24 september 2010

du

Framkallade foton, den blanka nästan rörliga framsidan
hur du håller i alla fotografier, som om de vore lika sköra som jag
lika varsamt som du håller i mig -
på framsidan leker du i en barnpool på din mormors tomt, du ler
himlen är klarblå
byter bild, nu sitter du vid matbordet, på tårtan framför dig finns det fem ljus -
det är din femårsdag, en av många födelsedagar du inte minns
men du kan se det framför dig för du har löpt längs dessa väggar
länge
om nätterna springer du någon slags kapplöpning, du skriker mitt namn
som om allting handlade om mig
handlade det någonsin om mig
när du satt instängd på ditt rum om kvällarna
handlade det inte om mig
när satte dig på mopeden och åkte iväg
handlade det inte om mig
för hade det någonsin handlat om mig hade du låtit mig följa med
dig -
men jag gick hemma väntandes på att du skulle komma tillbaka
uppe på ditt rum satt numera ett skal av en människa som placerat sig
långt in i min hjärtgrop
du skrek aldrig på mig
människan skrek på mig -
flera gånger hände det att jag frågade när du skulle komma tillbaka
människan svarade att du var tillbaka
varför kan jag inte se dig mellan väggarna undrade jag i tystnad

För att få någonting tillbaka måste man offra något annat
jag offrade mig själv och
där var du
glänste i solen och lovade dyrt och heligt att
är den där människan dum mot dig igen, då ska hon få smaka -

stolthetshjärtat, en du som kämpar
inte kunde väl jag önska mig mer
och vi var tillbaka i barndomen igen, du sittandes vid bordet och leendet på dina läppar, du plaskandes i poolen, du utklädd till pirat, du levande -
lovar dyrt och heligt att jag aldrig ska sluta älska dig
lovar dyrt och heligt att aldrig rymma från dig
lovar du dyrt och heligt att aldrig lämna kroppen, att du kommer vara kvar där, inte lämna kroppen tom
jag önskar att du aldrig lämnar kroppen tom -
igen

onsdag 22 september 2010

dansa fastän hjärtat brister

Trycker läpparna mot glasrutan. Det är frost ute nu och löven är gula. Allt gick så fort. Innan sommaren tog slut hann jag aldrig tänka på dig. Så lättad inuti, som att någon släppt ut tusentals fåglar ur en trång bur. Kan fortfarande inte skriva lika mycket som förr men jag tror det beror på att jag inte sitter fast längre. Släppte dig någon gång på våren, höll om dig med det varma hjärtat, håller kvar och släpper ibland. Du finns där fortfarande, men växer som ett annat frö. Lämnade plats åt andra i ditt hjärthål. Hoppas att fylla det innan allting tar slut.

Har känt länge nu att det finns bara tre färger, kolsvart, grått och vitt. Dagarna är mestadels grå, vissa stunder vita. Sen finns det de stunder då jag inte kan se för allt mörker, då kroppen bara skakar och stämbanden vibrerar och benen inte kan gå. Sådana dagar kan vara måndagar, tisdagar, onsdagar, torsdagar, hela veckan. Man försöker plåstra ihop och laga, lägga nya grunder av betongen som krossats. Bygger upp murar med tegelstenarna som blev kvar från tidigare krig. Använder de slitna organen och benen och försöker bygga upp kroppen på nytt. Men inga husmorstips eller läkarstudier hjälper mot ett brustet hjärta, inte heller mot ett förlorat krig.


Men jag reser mig och försöker igen. Fastän allting har en tendens att falla samtidigt. Jag reser mig i skolmatsalen, jag reser mig på tunnelbanan och jag reser mig i sömnen. Jag reser mig vid matbordet och jag reser mig i orden. Små rutiner jag har, lagar och en viss ordning.

Jag kanske tror att jag tycker om människor ibland men det är för att fylla alla hjärthål. Står framför spegeln varje dag, byter kläder minst fem gånger och vaknar alldeles försent. Så jag glömmer bort att jag är bra och tänker att alla andra är bättre. På vägen hem till mig trampar fötterna på den blöta asfalten och jag ställer mig i vattenpölen för att se hur lätt vattnet skvätter på stövelfötterna. Sedan fortsätter jag hem, fastän jag minuter tidigare pratat med min mamma, pratat om missnöjet, om mig själv. Tänker att klumpen som går i de här stövlarna inte förtjänar livet egentligen, att det nog är bäst om klumpen försvinner.

söndag 12 september 2010

everybody knows about everyone no secrets lying around

vad tycker du om?
jag tycker om sena nätter på sommaren, kyssar, bruna ögon, lockar, mina vänner,
tanken om att det kanske ordnar sig någon gång, musik, upplevelser som ger mig gåshud och som får mig att börja gråta (på ett bra sätt), festival, sitta flera timmar på ett fik någonstans på söder med en av världens finaste människor vars namn är John, kvällar man går ut och dansar till musik man alltid älskat, och så vidare.

berätta om alla de du varit kär i!
Läs om det här.

vad läser du?
Jag läser sällan. Oftast läser jag böcker med fina framsidor, sedan läser jag väldigt mycket Sara Stridsberg för hon vet hur man gör, hur man får orden att fastna i hjärtat. Min favoritpoet är nog Sara Hallström. Vi måste ha protein och Rötter är två fina samlingar. Läs mina Saror och du kommer bli sjukt inspirerad.

När ska du ha spelning?
Jag hade en spelning i lördags med mitt band. Det gick inte riktigt så bra som jag hade hoppats på. Men sånt händer. Jag ska förmodligen spela på Bonden bar senare i höst så jag kan ju återkomma med datum.

Vilken är den mest spelade låten i ditt itunes-bibliotek?
Jag lyssnar sällan i itunes men om man kollar på min lastfm så har jag nog lyssnat på Nicest thing med Kate Nash, alldeles för många gånger.



Och alla svaren var väl förmodligen jättedåliga men hoppas det är okej. Återkommer snart med något nytt för er att läsa.

fredag 3 september 2010

because if it's not love then it's the bomb that will bring us together


Kanske finaste paret jag vet. Mina vänner Niklas och Agnes.



Utlyser härmed frågestund.
Fråga vad ni vill, jag kommer aldrig vara ärligare.
När ni funderar på vad ni vill veta kan ni lyssna på det här.
Puss