lördag 19 december 2009

you fly an arrow Straight to my heart Blow it apart every time Though I may dream Nothing seems real You don't even know how I feel

Om att inte vilja röra och att inte vilja bli rörd:

jag har inget behov av fysisk närhet. jag vill bara lägga mig och vila inuti din bröstkorg. jag vill för en stund kunna andas ordentliga andetag, inga korta snabba som i längden kan framkalla hjärtflimmer. Får jag lägga mig här? Under senorna och brosket tätt intill den knytnävsformade blodiga klumpen. Vill känna hur väggarna slår hårt mot mina kotor i ryggraden. Vill inte känna hur dina läppar snuddar vid mina. Jag vill känna det som känns i dig efteråt. Jag vill inte ha dina händer över hela min kropp, jag vill ha dina händer inuti min bröstkorg under brosket och senorna. Dina händer runt mitt hjärta, skyddande, stötdämpande.
Jag vill aldrig mer gå sönder.

Om att gå sönder och ta sönder (sig själv):
jag undrar; det finns ingen som du. jag saknar dig alltid. gjorde jag dig illa? förlåt, men jag tror att jag gjorde mer skada på mig själv än på dig då du klarat av att gå vidare och inte jag. det är snö ute. snö bringar kyla, kyla bringar ensamtankar. Man får inte vara för fäst vid ensamtanken, även om det är lätt att falla dit ner. Jag faller nu.
Ditt hjärta har ingen plats för mig. Det är vikten. Det är sorgen. Det är kylan och snön.
Får jag ligga här ett tag? jag kommer aldrig resa mig från den här snödrivan.

Om att snart fylla sjutton och känna hur allt faller samman:
Hjärtat hänger ner faller snart inuti den enorma alvakroppen. det är sten inuti. hon är gjord av sten. skör som glas fast gjord av sten. snart lossnar hjärtat. faller ner och exploderar. vem bryr sig? inte jag. den enorma alvakroppen ekar om man stoppar in huvudet och skriker. är en underjordisk gång ingen vet om. och hjärtat faller ner i golvet snart. exploderar.
sjutton. nästan arton. sjutton. vet inte hur man älskar någon än. vill veta.

torsdag 10 december 2009

fjortonde brevet 090105

"hej

kate nash har gjort världens finaste låt
den handlar om mig
lite om dig
jag har den alltid på repeat.

"All I know is that you're so nice You're the nicest thing I've seen I wish that we could give it a go See if we could be something I wish I was your favourite girl I wish you though I was the reason you are in the world I wish my smile was your favourite kind of smile I wish the way that I dressed was your favourite kind of style I wish you couldn't figure me out But you'd always wanna know what I was about I wish you'd hold my hand when I was upset I wish you'd never forget the look on my face when we first met I wish you had a favourite beauty spot That you loved secretly coz it was on a hidden bit that nobody else could see Basically, I wish that you loved me I wish that you needed me I wish that you knew when I said two sugars actually I meant three I wish that without me you heart would break Yeah I wish that without me you'd be spending the rest of your nights awake I wish that without me you couldn't eat Yeah I wish I was the last thing on your mind before you went to sleep Look all I know is that you're the nicest thing I've ever seen And I wish we could see if we could be something Yeah I wish we could see if we could be something"

hoppas du kan läsa utan radbrytningar.


hejdå."

what it was like to be with you

I mina brev till dig så skrev jag hur kär jag verkligen var. I mina brev till dig så berättade jag om varje rörelse du gjorde och varje ord du sa. Jag analyserade hur du betonade orden och vilka ord du valde. Jag analyserade ditt kroppspråk och hur det kändes när jag var med dig. Jag skrev arton brev. Du fick inte ett enda av dem. Jag skrev arton brev och jag undrar om du någon gång ens ägnade mig en tanke?

JAG ÄR INGET MER ÄN ETT TIDSFÖRDRIV. man bävar inför att höra av sig till mig.

Och nu är det december igen och jag har aldrig känt mig så fruktansvärt tom som jag känner mig nu. Du tömde mig på luft och känslor. Nu irrar jag mest runt som ett höstlöv och önskar inget hellre än att bli kär igen. Men det finns tydligen en spärr nuförtiden. Jag kan inte känna något längre. Och jag skyller allt på dig. Och jag hatar dig för det. Hatar dig för att du finns och har funnits.
Det är ditt fel att mitt hjärta är som tusen glasbitar på ett golv.
Är det du eller jag som ska städa upp mig?

Hur som helst, så skyller jag allt på dig. Igår, idag och imorgon.

(ber givetvis om ursäkt till mig själv för att jag ännu en gäng fläker ut mina konkreta känslor på den här bloggen)

onsdag 2 december 2009

I’m alone now I would be so afraid if someone put their arms around me

Jag spenderade natten till idag med att inledningsvis gråta ut allt som jag byggt upp under flera veckors tid, att sakna pappa något så fruktansvärt och ha en hemsk hemlängtan. Igår kom biverkningarna av att fly från sig själv. Allt kommer tillbaka till en, man kan inte fly. Det spelar ingen roll om man har paraply när det regnar, man blir blöt ändå.
Jag försov mig imorse, hade telefonen på ljudlös och hörde därmed inte när alarmet gick igång. För mycket sådant nu. För mycket försovningar och komma-försent-till-skolan-dagar.
Jag måste komma ihåg att det här inte är en blogg där jag viker ut mig emotionellt. Jag ger er mina texter som ni får tolka precis hur ni vill.
Jag orkar inte göra någonting längre, orkar inte vakna, orkar inte skriva.

hoppas ni har det bra.