onsdag 30 mars 2011

XXXXXXX




EXPLOSIONER


Andetag lätta, tunga. Andningen varierar beroende på tidigare känslomässiga explosioner.


Det här handlar om handgranater och atombomber.


Våra kroppar liggandes på fabriken - gjutna i varandra för att passa perfekt. Du slöt kroppen runt min, din arm höll mig hela natten.







Jag slöt ögonen och tryckte på paus. När jag tryckte på play igen,









låg någon annan där.





SVARTA HÅL


Dina fingeravtryck brände hål på hela huden. Jag låg raklång på rygg i någon annans säng och kroppen jag trodde var min hade någon annans skelett.


Letade mig in igen, gömde huvudet i din bröstkorg.


Försökte leta mig in till den djupaste vrån men dörren var stängd. Den är alltid stängd. Jag kan smyga hur tyst jag vill men dörren är alltid stängd.


Tänkte på hur jag gömde din hand i min när vi sov. Tänkte att du inte märkte. Ville bara ha dig. Inte svårare än så. Tyckte/tycker/ville tycka om dig.


Lät dina blå ögon göra hål i mina.




Önskade att jag kunde säga:


Om du inte hade varit så jävla blind så hade du sett mig nu.


Dina ögon väntandes, vilandes. Sedan vände du bort igen. Andetagen är tyngre nu,




det är inte dina längre.






VÅR/VINTER/VÅR/VINTER


Det är mina andetag och de blåser stormar i bröstet, känns som att ett tredje världskrig pågår där inne, bland hjärta och lungor.


-


Din kropp var mjuk mot min. Dina händer knotiga och tunna, men jag höll dem, lät dig vara ledsen tills du somnade. Du la din arm om mig och våra trasiga hjärtan seglade mot morgonen.


Jag kunde aldrig skriva om dig i somras. Men mina ord handlade alltid om dig.



Och jag pratar alltid om hur enkelt det är att fullfölja saker men själv sitter jag fast i ett system som inte går framåt. På bussen sitter du bredvid mig och tar min hand, gnuggar tummen mot mina knogar,


jag längtar efter dig nu.



Det här är som världens finaste kärlekssång men också den mest smärtsamma. Jag befinner mig i andra versen nu, där låtskrivaren förklarar hur fruktansvärt ont det gör att vilja ha någonting som är omöjligt att få.



Det behöver nödvändigtvis inte handla om dig längre, utan kanske om någon eller några andra.


Jag slöt ögonen i väntan på dig, i alla fall.


Vaknade morgonen efter av varma ord som jag varsamt förflyttade till höger och vänster hjärtkammare.





KARDIOLOGI


Det kommer bara leda till något ont sa du och vände andra kinden till. Jag frös med blicken över en somnande stad och undrade hur vi hamnat här.



Vilken funktion fyllde du när du satt fast i mig?


Hjärtat stannade mitt i allting


När vi gick över torget höll du min hand.


Det finns ett foto på oss taget med din väns ögon då jag försvinner in i din famn och du trycker dina läppar mot min kind. Han vet lika lite som jag och jag vill säga det till honom.




Att jag inte vet vad vi är eller kommer att bli.






Att vi förmodligen bara är.








ENKELRESA


En dag bestämmer jag mig för att inte vara mottaglig längre. Stänger av alla känslor i hela kroppen och säger till mig själv att nästa gång du kommer nära så ska jag inte göra


något.




Så står du plötsligt precis mittemot. Jag sträcker ut armarna och försvinner in i din famn igen, lämnar mig själv där tills nästa gång vi ses.





När du rör mig gör det ont överallt.







När jag rör dig känns det som att din hud spricker.








XXXXXXXXXX


Du är ett andetag ifrån mig nu. Jag lutar mitt huvud mot din axel och lägger mina fingrar mellan dina. Du håller hårt.





När vi ska kramas hejdå en natt så kommer tunnelbanan och det känns som att du inte vill släppa. Du trycker kroppen mot min och drar med fingrarna i min nacke, som om det var sista gången.



Som om vi bara existerar på natten.