tisdag 21 februari 2012

And now I cling to what I knew. I saw exactly what was true but oh no more. That's why I hold, that's why I hold with all I have.

Mitt hår är slitet och det luktar surt under diskbänken. I lägenheten klättrar tobaksröken på väggarna och golvet är täckt av smutsiga kläder. På bordet framför teven står tomma ölburkar och spritflaskor med endast lite kvar i. En shot tänker jag. Sen tänker jag, det kommer jag aldrig bli full på. Så jag låter bli. Sitter i den utslagna bäddsoffan och tittar på teve. Virar duntäcket kring mig och tänder en cigarett. Vaknar med hostan i halsen och små svarta smulor från gårdagens mascara har lagt sig under ögonen. De bildar två mörka ringar, jag har blivit tröttare igen.

Det är kallt inne, kallt ute. Vissa dagar skiner solen och andra dagar är himlen helt grå. En stor gapande mun som sväljer hela mig. De dagarna håller jag mig inne, ligger i min säng och sover tills jag vaknar upp av hunger. Borde egentligen ta vara på sånt jag älskar att göra. Men jag har ingen lust. Lämnar mig själv i sängen och låter mina intressen dö ut. Nuförtiden är sömn min bästa vän, och sämsta. Drömmer de där drömmarna igen, halvvaken ligger jag i sängen och försöker fly men de tar mig alltid. Jagar när jag ligger där och krampar. Får ingen luft och kan inte skrika. Tänker varje natt att; såhär rädd har jag aldrig varit i hela mitt liv. Så somnar jag om. När jag vaknar på morgonen känns det som att jag precis stängt ögonen.

Det är februari 2012 men det skulle lika gärna kunna vara 2011. Du är sådär nära igen, försöker hålla mina gränser stängda, inte låta någon innanför dem. Du är en ångvält, kör över alla murar jag har. Det är bra att du är där inne, att jag har dig. Annars skulle jag inte kunna leva. Behöver någon jag kan andas med. Nästa helg åker vi till Göteborg, då kommer jag behöva dig mer än nånsin.

På alla hjärtans dag sitter jag hemma och försöker överleva. När jag tar bussen hem från jobbet ser jag alla fina par med varsin blombukett i handen. Jag skrattar åt dem, vet att det där inte är något för mig. Men trots det vill jag inget hellre. När jag kommer hem väntar jag på att tiden ska gå. Och det gör den. Vi möts upp på söder och går till en restaurang på Ringvägen. Sedan spelar vi biljard och blir fulla. Jag är glad över att jag har träffat två fina, som får mig att skratta på riktigt. Det var den bästa 14e-februari nånsin.

Varje gång jag ringer tänker jag att, nu ska du få veta vad jag har tänkt på de senaste månaderna. Och samtalet börjar med att jag känner mig illa till mods sen har jag så mycket att berätta så jag glömmer. Men du har fått mig att gråta och bli förbannad. Utan någon som helst aning. En dag när jag känner att jag behöver träffa dig så svarar du att du inte hinner. Jag vet hur meningen slutar, som att du kastar flera knivar i bröstet på din bästa vän utan att veta om det. Du. Har. Inte. Tid. Jag har inte heller tid, jag sitter hemma och trycker fingrarna i mina armar och försöker hålla fast. Inte bryta ihop, inte falla isär, bara överleva. Och du har inte tid. Jag har återkommit till det stadiet då jag känner att jag vill mota bort alla jag har. För jag är så trött, jag kan inte ta hand om er och jag vill bara överleva. Men du har inte tid.
Jag har snart ett fast jobb, jag har ett band, jag har ett annat projekt. Skulle du behöva mig har jag all tid i världen för ingenting är viktigare.

Vintern kom sent, oinbjuden. Jag är begravd under snötäcket. Har ett litet lufthål att andas genom. Håller fortfarande fast i det dåliga, för jag vet helt säkert att det aldrig kommer försvinna. Så rädd för att alla en dag bara ska lämna och säga; nu får du klara dig själv.

måndag 13 februari 2012

EXPLOSIONER 2011

Följande ord är de mest raka och renaste och ärligaste och bästa ord jag nånsin skrivit:

EXPLOSIONER

Andetag lätta, tunga. Andningen varierar beroende på tidigare känslomässiga explosioner.

Det här handlar om handgranater och atombomber.


Våra kroppar liggandes på fabriken - gjutna i varandra för att passa perfekt. Du slöt kroppen runt min, din arm höll mig hela natten.




Jag slöt ögonen och tryckte på paus. När jag tryckte på play igen,

låg någon annan där.

SVARTA HÅL

Dina fingeravtryck brände hål på hela huden. Jag låg raklång på rygg i någon annans säng och kroppen jag trodde var min hade någon annans skelett.

Letade mig in igen, gömde huvudet i din bröstkorg.

Försökte leta mig in till den djupaste vrån men dörren var stängd. Den är alltid stängd. Jag kan smyga hur tyst jag vill men dörren är alltid stängd.

Tänkte på hur jag gömde din hand i min när vi sov. Tänkte att du inte märkte. Ville bara ha dig. Inte svårare än så. Tyckte/tycker/ville tycka om dig.

Lät dina blå ögon göra hål i mina.

Önskade att jag kunde säga:

Om du inte hade varit så jävla blind så hade du sett mig nu.



Dina ögon väntandes, vilandes. Sedan vände du bort igen. Andetagen är tyngre nu,

det är inte dina längre.





VÅR/VINTER/VÅR/VINTER

Det är mina andetag och de blåser stormar i bröstet, känns som att ett tredje världskrig pågår där inne, bland hjärta och lungor.

-

Din kropp var mjuk mot min. Dina händer knotiga och tunna, men jag höll dem, lät dig vara ledsen tills du somnade. Du la din arm om mig och våra trasiga hjärtan seglade mot morgonen.

Jag kunde aldrig skriva om dig i somras.
Men mina ord handlade alltid om dig.

Och jag pratar alltid om hur enkelt det är att fullfölja saker men själv sitter jag fast i ett system som inte går framåt. På bussen sitter du bredvid mig och tar min hand, gnuggar tummen mot mina knogar,

jag längtar efter dig nu.

SMÄRTTRÖSKEL


Det här är som världens finaste kärlekssång men också den mest smärtsamma. Jag befinner mig i andra versen nu, där låtskrivaren förklarar hur fruktansvärt ont det gör att vilja ha någonting som är omöjligt att få.

Det behöver nödvändigtvis inte handla om dig längre, utan kanske om någon eller några andra.

Jag slöt ögonen i väntan på dig, i alla fall.

Vaknade morgonen efter av varma ord som jag varsamt förflyttade till höger och vänster hjärtkammare.


KARDIOLOGI

Det kommer bara leda till något ont sa du och vände andra kinden till. Jag frös med blicken över en somnande stad och undrade hur vi hamnat här.

Vilken funktion fyllde du när du satt fast i mig?

Hjärtat stannade mitt i allting

När vi gick över torget höll du min hand.

Det finns ett foto på oss taget med din väns ögon då jag försvinner in i din famn och du trycker dina läppar mot min kind. Han vet lika lite som jag och jag vill säga det till honom.

Att jag inte vet vad vi är eller kommer att bli.

Att vi förmodligen bara är.

ENKELRESA

En dag bestämmer jag mig för att inte vara mottaglig längre. Stänger av alla känslor i hela kroppen och säger till mig själv att nästa gång du kommer nära så ska jag inte göra

något.

Så står du plötsligt precis mittemot. Jag sträcker ut armarna och försvinner in i din famn igen, lämnar mig själv där tills nästa gång vi ses.

När du rör mig gör det ont överallt.

När jag rör dig känns det som att din hud spricker.

NATTDJUR

Du är ett andetag ifrån mig nu. Jag lutar mitt huvud mot din axel och lägger mina fingrar mellan dina. Du håller hårt.

När vi ska kramas hejdå en natt så kommer tunnelbanan och det känns som att du inte vill släppa. Du trycker kroppen mot min och drar med fingrarna i min nacke, som om det var sista gången.

Som om vi bara existerar på natten.


DYSFUNKTIONELL

Du kan bara vara arg korta sekunder.

Jag kan vara arg en evighet.

Du kan leta dig in med de bruna ögonen och göra allting värre.


Jag kan låta min kropp ge med sig när du rör mig.

Du kan hålla armarna runt mig.

Jag kan vara kall och hård, inte låta dig.

Vi kan ingenting.

JAGET

Du somnar med halva munnen öppen, det är influensatider och din näsa är täppt

Du skjuter bort en människa du tycker om för att
du är rädd

Och för att du vet att den här människan inte vill någonting med dig, den här människan är rädd för att vara utan närhet

Den här människan pratar gulligt med dig, gör så att orden smälter i dina öron och du är där varje gång när han kommer nära, tackar och tar emot

Den här människan är dum i huvudet.
Den här människan kommer skada ditt hjärta.

Du vet det för dem säger det till dig,
inte för att du förstår det själv.

Ditt hjärta blöder och är köttslamsor från tidigare attacker

UTSVÄVNING

Jag gömmer min näsa mellan din axel och nacke i en kram
lägger ner allt jag någonsin känt på en liten centimeter

När du pratar om andra gör det ont i mig
för att du kan låta mig försvinna in i din famn
och trycka läpparna mot min hud

Men vi är fortfarande ingenting extra
ingenting utöver det vanliga

och jag önskar att jag inte kände dig

SÄKERHETSÅTGÄRD

När porslinshuden spricker vet jag att du varit där och petat,
när du tittar på mig med dina hjälplösa oskyldiga onyktra ögon
är vi tillbaka där vi började igen
och jag är den mest hjälplösa i hela världen
står med armarna hängandes och vill ha dig
så börjar du prata om att du är ledsen igen och jag vill säga att


allt blir bra
även fast jag inte tror på det själv

Du kan fortsätta trycka din varma kropp mot mig

och sätta spår i min hud



men

jag är inte gjord av sten,
mitt hjärta kan också gå sönder.

SLUTET

Om du fick välja ett ögonblick av tiden som varit nu, att spara och klippa ut ur historien för att sedan trycka på repeat och play,

vilket skulle du välja?

När vi stod på centralen och väntade på tåget
och kramades så hårt att det kändes som
att man skulle lossna från världen om man släppte

När du höll mig i handen medan vi
mitt i natten gick över medborgarplatsen

När du placerade dina läppar på kinden,
i pannan, halsen och nacken

När vi gick på vägen hem till mig och sjöng låtar som får varje hjärta att skena av sorg

Jag skulle välja

allt eller inget

___

Och jag önskar att du också kunde göra det.