tisdag 6 juli 2010

anteckningar om dig skrivna för längesen

Jag sitter hemma klockan elva en måndagkväll du är ute och
jag vill att du ska sitta hemma inte hos mig men hos dig för
jag skulle vilja växla några ord
veta att du finns
jag skulle vilja växa i dig
växla bort alla andra hjärtan du förstört mot mitt

jag vågar inte fråga vad du gör för att
jag vill inte höra att du befinner dig hos någon med ett namn som
indikerar att du bara vill vara
min
vän
jag vill höra dig skrika mitt namn mitt i natten som om
ingen annan fanns
jag vill att du ska glömma bort hur världen såg ut innan mig
och vi ska promenera runt på söder du ska prata tyst och
jag ska inte höra ett dugg
jag ska säga "va" och du ska svara
och sedan när vi säger "hejdå" så ger du mig den varmaste av kramar
och jag håller kvar lite extra tänker att
det här är det enda jag får av dig
en smula av en kakbit

dina fotografier ska prydas av mitt ansikte och kanske min rygg
kanske oss
kanske din hud mot min och kanske får jag någon gång se hur du bor
kanske ligga med huvudet mot ditt bröst igen somna så
aldrig vakna drömma om
dig
och vi ska sitta på bussen in till stan med huvudena lutade mot varandra
vi ska vara så jävla kära
och andra som är som jag ska äcklas och hata och önska att
önskar att det var jag


och jag föreställer mig bilden av dig och mig
vi sitter på två stolar i mitt kök och du skrattar
och vi är som idealparet
vi är ett och två och du skrattar
du blundar och skrattar
jag håller andan och är så himla rädd för det som är vårt
ser hur varje byggnad på vägen hem till mig rasar
och jag skriker dig ur mig
du skriker mig ur dig

medan jag citerar alla popmelodier som finns så
sitter du på nattbussen hem och
vi har en konversation om ingenting och allt jag vill
är att lossna
vill vara körsbärsblommorna i kungsträdgården
vill vara vitabergsparken om våren och
vill vara böckerna i biblioteket
papperssvalorna alla fotografier
vill vara

sätter mig på bussen hem nu
den tar tre minuter
det tar tre minuter för mig att gå igenom dig
jag tänker:
försvinner in i din famn kommer aldrig tillbaka



kväll nu igen
våra konversationer bottenlösa och platta
vi har inget att säga varandra förutom
ingenting
jag vill rycka loss oss från betonggrunden
falla fritt

döden nederlaget namnet
varför ligger jag i min säng om nätterna
när jag kan ta bussen någonstans och
varför ligger du i din säng om nätterna när
du kan ta bussen in till stan och sedan byta till tunnelbana

till mig

inatt var vi någonstans och du slängde ditt hjärta på mig
och jag sträckte händerna efter det och fångade det
kände dig
kände kramen den varma kramen långa den
när-vi-kramas-nu-vill-jag-aldrig-släppa-kramen

skulle en utomstående läsa den här texten
ingen utomstående får läsa den här texten

6 kommentarer:

  1. Du skriver så vackert, det gör ont lite att läsa det.. <3

    SvaraRadera
  2. det här är så fantastiskt, alva. helt otroligt fantastiskt.

    SvaraRadera
  3. Så fint du skriver.

    SvaraRadera
  4. du skriver alltid så rätt & jag känner igen mig i dina texter

    SvaraRadera
  5. så himla fint. så himla himla fint.

    SvaraRadera
  6. Jääääättefint, verkligen!

    SvaraRadera