busby berkeley dreams

det här konstiga tillståndet. du går runt ett helt dygn med en obehaglig känsla i hela kroppen, som att du ska sluta andas vilken sekund som helst, eller helt plötsligt ligga i fosterställning på marken och gråta. känner mig inte lugn, skakar i hela kroppen och inser att jag nog inte skulle klara av att vara utan en viss människa. den här icke-kontakten som skär i mig. ett avstånd som växer och jag vet inte om jag klarar av att ens ha det så litegrann.

försöker plugga, läsa kurslitteraturen, försöker andas, försöker tänka på något annat. hela min hjärna är ockuperad av; vad du gör för tillfället, hatar du mig nu, får jag komma och hälsa på igen, jag saknar dig.

så himla mycket.