Någon frågade vart jag hade tagit vägen, hit har jag kommit, här är jag nu:
Jag saknar dig.
Jag tror det tog slut i torsdags, beslutade mig för att släppa taget. Det gick fort och gjorde mindre ont än jag trodde. Av gammal vana tar jag upp telefonen ur fickan, redo att slå ditt nummer. Kommer på mig själv med att jag inte vill det egentligen. Hade du varit bättre, mer ödmjuk, mjukare, finare - då hade jag kanske ringt. Jag blir så dramatisk när saker tar slut, som att hela världen har gått under nu. Våra drömmar var stora men jag vet inte om jag befann mig i dina. Du fanns i mina hela tiden, överallt. Kommer börja sakna dig snart, kommer behöva stå ut med att jag är utan dig. Man kan inte vara med människor som inte vill ens bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar