Tack.

Jag vill säga tack. Tack för att jag fick lära känna dig, vara nära dig, älska dig och hata dig. Tack för att du fick mig att förstå min egen mognad, för att du fick mig att inse att jag förändrats och att förändring är någonting bra. Tack för att du satte mig i konstiga situationer jag var tvungen att hantera. Tack för att du på något sätt aldrig fanns där men ändå fanns där hela tiden. Tack för alla gånger du fått mig säga saker jag annars aldrig skulle säga. Tack för att du fick mig att växa.
Tack för att jag aldrig fick stå i centrum, tack för att du fick mig att hålla mig på min kant. Tack för att jag fick vara din bästa vän samtidigt som jag inte var det alls.
Tack för att du fick mig att inse att jag är värd någon mycket bättre. Någon som är på riktigt. Och tack för att jag tyckte om dig för mycket för att be dig dra åt helvete.