torsdag 4 mars 2010

------

i ett läkarrum:
väggarna är kala och i bokhyllan bakom skrivbordet står böcker som handlar om inkontinens och dylikt.
tanke ett: varför är jag här?
tanke två: finns det fler utgångar än den jag kom in i?
tänker att om jag ska rymma måste jag göra det på ett annat sätt. Får inte synas. vill bara springa iväg. Hon pratar fort och säger mycket och egentligen hör jag ingenting. Hon blir som alla blickarna på högstadiet samlat i en person. Du är det här Alva. Det är inget du går runt och bär på som du kan släppa. Du ÄR det här.
Du väger lite mer än alla andra. Nej. Du ÄR överviktig. Ja. Hon pratar jättemycket och jag biter mig i läppen och spänner varenda ögonmuskel. Sedan mäter jag mig och väger mig.
Döden.

utanför hissen:
all världens ångestflodvåg faller över mig. Biter mig i läppen och spänner musklerna i ögat. Jag blundar med ansiktet i mina händer och tänker att om jag tittar upp nu kanske jag befinner mig någon annanstans. Lyfter ansiktet ur mina händer. Upptäcker att jag är kvar utanför hissen i den stora sjukhusbyggnaden.
Livet stannade där inne. Det där hoppet. En sprucken ballong.

Entré O till parkeringen:
Känner ingenting. Går framåt fastän det inte är jag som styr längre. Vill skrika och sparkas och slåss. Blir arg på henne, undrar hur hon kunde säga något sådant. En försvarsmekanism, tror jag. Det är inte hela världen som gått under. Det är bara jag. Igen.

I bilen på motorvägen:
Tystnaden.

På mataffären:
Vill egentligen inte köpa något att äta, är rädd för allt. Rädd för att bli stor som ett hus så fort jag tittar på något ätbart. Jag har ätit tillräckligt i mitt liv.

3 kommentarer:

  1. lilla fina alva, du är så fin som du är! låt ingen få dig tro att du inte duger till.

    SvaraRadera
  2. Otroligt bra text.
    Otroligt bra blogg med för den delen.
    Åh..!
    Även om jag bara kollat runt lite snabbt i din blogg, gillar jag den. Bra. Det är okej att må dåligt.. Äh jag vet inte vart jag vill komma. Men jag förstår vad du menar med vad du skrev.

    SvaraRadera