V-E-M H-A-R S-A-G-T

först det här:
Gata upp och gata ner, jag håller mina egna händer. Jag räknar dagar med mig själv och ligger vaken om nätterna. Försöker anstränga musklerna i ansiktet till ett leende, försöker känna mig glad för din skull men.
Det enda du behövde göra var att vara och du var.
Jag var inte.
Väntade i min 120-säng som om någonting automatiskt skulle komma till mig och tala om för mig att man kan och att man gör. Jag väntade när jag drömde och jag väntade när jag var vaken. Vad som finns kvar nu är, en ensam nummerlapp i en papperskorg och hjärtat som inte tycks passa någons bröstkorg.

Vet inte om jag vill vakna en gång till så jag håller mig vaken
vill höra det är slut för då har nåt börjat
orkar inte reda upp mitt liv
vem har sagt att kärlek unnas alla
kanske jag men det var längesen

håller din hand
drömmer det ibland
jag vaknar men känslan den finns kvar

det regnar utanför det regnar inuti
molnen kväver mig

du kan bli vad du vill
hans ögon brann eller ljög
hur kunde jag bli kär i dig, dina tårar var mina tårar