söndag 24 oktober 2010

Oktober, och jag håller din hand för hårt. Har du nåra goda råd innan klockan byter år?

"Ett hjärta väger 250 gram, våra hjärtan tillsammans väger 500 gram"

När man träffar människor som inte tar några genvägar till hjärtat, som bara går raka vägen in så blir man fruktansvärt glad. När dessa människor får en att skratta så att det gör ont i magen och kramar en när man är ledsen utan att tänka. När dessa människor är en människa som frågar om hon får skriva i min anteckningsbok och jag säger ja. När jag dagen efter upptäcker att det står:

Ett hjärta väger 250 gram, våra hjärtan tillsammans väger 500 gram.

Hur mycket enklare det är att andas med den här människan, hur fruktansvärt tråkigt det vore om hon skulle försvinna. Så jag hoppas inte det, jag hoppas att hon hänger kvar, att hon aldrig lossnar.

----------------------------------
Du finns hela tiden överallt. Jag kan inte äta, stå upp, röra mig överhuvudtaget. Varenda muskel är bortdomnad. När man faller för någon så kan man inte kontrollera det, kroppstillståndet är liksom inget man har makt över. Hjärtat är kroppens makthavare och vi gör som hjärtat säger. Jag lever på små fina ögonblick och dina ögon. Och jag drömmer om, sånt man drömmer om. Om sånt jag skrivit om hundra gånger förut. Kastade mig ut, åts upp av hajarna. Köttslamsor är det enda som är kvar nu. Jag som lovade mig själv att aldrig kasta mig ut. Aldrig någonsin igen. Jag ska fan aldrig kasta mig ut igen.

2 kommentarer:

  1. Fyfan vad fint du skriver. Finner inga ord för det.

    SvaraRadera
  2. ska aldrig aldrig lossna, fina hjärta.

    SvaraRadera