byter rum med min mamma. hittar texter skrivna för några år sen, hittar böcker med siffror som visar på förbättring, läser av datumet och inser att det var ett tag sen, nuförtiden ser jag bara försämring. bryter ihop litegrann, lägger mig på golvet i det nya rummet och gråter. en annan dag hittar jag en annan text som jag skrev när jag gick på högstadiet,
"jag frågar varför ni bryr er om mig och mitt liv,
ni svarar: det är kul att mobba"
och jag trodde att jag var stark och mogen men jag var inget av det, jag var ingenting alls. jag var ett tunt lager av dimma i en trång skolkorridor. och så känns det fortfarande, fast på betydligt större ytor.
Jag vet egentligen inte hur jag ska börja.
SvaraRaderaMen jag känner verkligen igen mig i:
''en annan dag hittar jag en annan text som jag skrev när jag gick på högstadiet,
"jag frågar varför ni bryr er om mig och mitt liv,
ni svarar: det är kul att mobba" ''
och för någon dag sen, på en fest så pratade vi om högstadiet.
Jag öppnade mig, rev upp dom där såren igen och berättade om dom där förbannade åren.
Sen kom tårarna.
Tårar av förtvivlan.
Av glädje.
Av ångest.
Och så säger de:
- Egentligen får du skylla dig själv.
För vi lever ju i flock, om du bara hade anpassat dig till resten utav flocken så hade du sluppit allt det där.
Sen att låsa in sig på toan på rasterna, tycker inte du att det låter som att göra sig själv till ett offer?
Det var väl bara att färga håret sådär fint blont, banta ner dig några tusen kilo och sluta lyssna på dom där larviga emo banden.
Jag ville mest springa där ifrån och skrika ur mig allting.
Att man kan kämpa sig upp, men samtidigt så lätt falla.
Utav några få ord.
Jag grät hela dagen efter detta.
Och jag tänkte:
''Och som ni lekte när ni var barn
Och du stod givakt med din rygg rak och tog fyrahundra slag''
Att vi är så mycket starkare.
Att vi har fallit, tagit i mot, legat på marken men ändå kunnat tagit oss upp.
Vi överlevde.
(och jag vet egentligen inte varför jag skrev allt detta till en helt främmande person, och du kommer kanske sucka och tycka att det återigen är någon där ute som tror att dom förstår.
Men jag ville bara skriva.
Skriva för dom orden du skrev. )