Jag spenderade natten till idag med att inledningsvis gråta ut allt som jag byggt upp under flera veckors tid, att sakna pappa något så fruktansvärt och ha en hemsk hemlängtan. Igår kom biverkningarna av att fly från sig själv. Allt kommer tillbaka till en, man kan inte fly. Det spelar ingen roll om man har paraply när det regnar, man blir blöt ändå.
Jag försov mig imorse, hade telefonen på ljudlös och hörde därmed inte när alarmet gick igång. För mycket sådant nu. För mycket försovningar och komma-försent-till-skolan-dagar.
Jag måste komma ihåg att det här inte är en blogg där jag viker ut mig emotionellt. Jag ger er mina texter som ni får tolka precis hur ni vill.
Jag orkar inte göra någonting längre, orkar inte vakna, orkar inte skriva.
hoppas ni har det bra.
jag flyr ofta. från sådana jag tycker om, från känslor, från sånt jag borde göra och litegrann från livet. för att det är så himla svårt att ta tag i saker. få saker att ordna sig, för att jag är rädd för vad som kommer hända. jag känner igen den där orkeslösheten. den förföljer mig och andas i nacken. som om jag inte kunde klara mig utan den. det hela är mycket frustrerande.
SvaraRaderaJag hoppas så att du vågar vända tillbaka, eller iallafall kasta en blick över axeln. hoppas.
(hjärta)
Att inte orka göra något är väl ändå något man gör? Och ibland behöver man inte ta tag i saker, för sakerna tar tag i en. Man kan ju hoppas på det bästa. Jag hoppas på ditt bästa, alva.
SvaraRadera