söndag 21 februari 2010



Det där är jag i mitt rum framför min sminkspegel. Det var längesedan jag skrev dikter och längesedan jag skrattade oavbrutet hela dagarna. Det här är min blogg. Den är svart och svår. För att jag är det. För att jag är tonåring och för att jag alltid blir kär i sådana som aldrig någonsin skulle vara intresserade av mig. Och jag skiter i om du inte orkar läsa om mitt deprimerade liv, ingen har bett dig göra det. Jag är bara en länk du kan trycka på om du vill läsa om någon som har det lika förjävligt som du. Jag är inte en länk du trycker på för att du tror att du kan driva med mig eller göra narr av mig. Jag är jag och jag är alltid ärlig. Det finns inget jag inte skriver här som jag inte skulle kunna stå för. Allt jag skriver handlar om mig. Och om ni har något problem med det så åk härifrån, långt bort. Åk dit där solen aldrig skiner. Frys ihjäl på Antarktis för jag vill inte se er.

4 kommentarer:

  1. Så himla rätt! Det är därför jag läser din blogg, för att den är så ärlig och äkta. Jag beundrar dig för att du vågar visa vem du är. Det finns så fruktansvärt många bloggar, stora bloggar, där man kan läsa om männsikor som är allt annat än sig själva. Men det blir inte samma sak om man försöker vara ngn man inte är... alltså idag hittar inte jag orden någonstans. Men du kanske förstår ändå.

    SvaraRadera
  2. "Jag är bara en länk du kan trycka på om du vill läsa om någon som har det lika förjävligt som du."

    Och det är det jag är så jävla tacksam över. Du skriver det ingen annan vågar visa att de känner.

    SvaraRadera
  3. så jävla äkta, jag älskar det. du målar orden så fint. fortsätt med det!

    SvaraRadera
  4. du e så vacker!

    SvaraRadera