fredag 5 februari 2010

I want to live where soul meets body

det här är vad de säger om mig:

Du har förändrats på den senaste tiden. Du är inte samma som förut och du skrattar mindre. Ska du sitta här uppe hela kvällen som du alltid gör? har du aldrig tid att umgås med oss? Jag tycker att istället för att prata med någon annan ska du lära dig prata med mig först, jag är ju faktiskt din mamma. Varför tar du avstånd? Du är dum som tar avstånd och jag tror det beror på att du sällan är hemma. Jag var nära på att skriva ett brev till dig imorse som skulle få dig att förstå, för du måste förstå. Tänk någon gång.
Du bryr dig bara om dig själv och jag tycker du ska vara hemma oftare. Allt beror på att du aldrig är hemma.

Jag upplever:
Det är vinter igen och jag kanske dör i snön men då vill jag så gärna få tid till att berätta. Förklara hur allt egentligen är och att jag tar avstånd för att jag verkligen inte orkar umgås med er. Jag vill vara ensam när jag är hemma och även fast jag hatar ensamhetskänslan så är det den känslan jag är mest bekväm i. Jag slipper prata med någon, slipper täcka över pinsamma tystnader och jag slipper vara arg och frustrerad. Jag slipper titta på någon och jag kan somna lugn. Jag tänker att ibland vill jag rymma långt härifrån, lämna landet och vara minst fem timmar bort från gränsen. Jag vill flyga, åka tåg eller båt. Jag vill bort härifrån.
Jag behöver andas. Känner inte du också ibland att luften inte räcker till och du kan inte förklara varför för känslan är inte konstant utan den kommer och går. Känns mer ibland och ibland mindre. Känner du ibland att du saknar något i ditt liv som får dig att orka en dag till och att du inte orkar prata med någon för att alla på familjavstånd gör dig frustrerad? Är du också hopplöst kär varje år och är det så att du så gärna vill kyssa någon att det känns som att dina läppar kommer dras isär och allt kommer göra väldigt ont.
Och jag skriver här för att få det där luftutrymmet, för att jag känner mig väldigt ensam och för att det gör jävligt ont.
För att orden inte räcker till någon annanstans.

Och jag tänker fortsätta stänga in mig tills jag hittar en väg ut.

3 kommentarer:

  1. du formulerar dina känslor så bra. det är få som kan det.. jag tycker du borde skriva en sammansättning av den här bloggen, på blad alltså, för det är så känslosamt så jag får suddiga ögon.

    SvaraRadera
  2. hej. du är väldigt fin. du skriver väldigt fint. jag uppskattar din blogg så himla mycket. du sätter ord på allt och du är bra bra bra och nej du vet inte vem jag är men jag tyckte att med tanke på hur ofta jag kikar in här och hur mycket jag uppskattar det så ska jag säga det till dig.

    SvaraRadera