nu fokuserar vi på en punkt på en vit vägg
en gul fågel breder ut sina vingar
flyger upp ner
ner upp flyger rakt in
landar på marken
försöker samla sig
men fågelhjärtat pickar på
i hysterisk fart
den ligger kvar där ett tag
för att sedan göra om samma procedur
tills hjärtat slutar slå
blundar för fågeln
önskar jag kunde gömma mig under dess vingar
men den är för liten så liten att jag kan ha den i min hand
fast kärleken till dig är betydligt större än så
och den flyger iväg till okända nivåer
hjärtat liksom expanderar imploderar exploderar
det längtar ut
bort
och
jag tar en paus för att
inte säga de ord jag skulle vilja säga
fortsätter prata om något ointressant
fortsätter kolla in i de blåaste ögon jag någonsin sett
och min längtan fortsätter vandra
fortsätter flyga
och hjärtat slår
det slår så fruktansvärt hårt att jag nästan faller omkull
och om jag kunde vinkla mitt fall skulle jag kunna falla in i dig
fast det skulle inte göra någon skillnad för
det
har
jag
ju
redan
gjort
(och det är så det känns att vara kär i dig)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar