vill skrika dig ur min kropp

jag är rädd för att jag vuxit fast
jag har växt runt precis som humlen gjorde runt träpelarna på min gamla trapp
uppåt uppåt uppåt
runt runt runt
åt sidan
jag slingrar mig runt dig som en orm utan att du ser mig
knyter en knut runt din handled fastnar för alltid

jag vet inte om man ska be om ursäkt för ens fastnande men i det här fallet
är jag osynlig
då du inte ens kan höra mig eller se mig annars så behöver jag inte fråga om jag får sitta runt dina armar
du fastnade innanför mina revben utan att fråga och jag ber dig inte att gå
jag ber dig bara att kännas lite varmare
ber dig att vara mjuk mot hjärtat
inte att slå hål
jag hatar när du gör så


och snart kommer hösten
snart blir det september
snart är det ett år sen
det blir aldrig försent jag vet jag vet jag vet
så väl att det aldrig blir försent för allt

man trodde att den här sommaren skulle bli speciell
men jag såg fåglarna flyga iväg medan jag stod mitt på
medborgarplatsen och väntade på dig

jag väntar än
står inte kvar
men väntar

Gör du det
väntar du utan att folk märker
eller är orden tomma som glasflaskor i parken
jag undrar

Jag ska aldrig undra mer
jag ska aldrig ångra mer
jag ska aldrig känna mer
vill skrika dig ur min kropp