torsdag 5 november 2009

Hösthjärta

du fastnar perfekt
i min polaroid
du blinkar förskräckt
när jag ställer mig bredvid
du ryggar tillbaks
när min hand just ska röra
vid din

Jag ska beskriva hösten för er.
Den infinner sig just i den sekunden då man önskade att det var sommar som mest. Klibbar fast på din hud och du vill skrapa av den. Du vänjer dig vid att den finns där, att den har flyttat in i dig. Tänker att snart kommer vintern och då försvinner hösten. Men hösten inuti dig fortsätter att vissna. Du går runt dag ut och dag in och längtar efter något du själv inte ens kan eller (kanske inte ens) vill förklara. Det händer att du träffar en person som får ditt hösthjärta att blomma. Men sådant händer bara i särskilda fall. Nu tänker du, är jag ett särskilt fall? Det är du säkert. Men du har tur om du inte är det. Om du kan överleva hösten utan diverse farthinder. Jag snubblade över varje. Jag fick hösthjärtat, jag lät hösten ta hur stor plats som helst och jag längtade, som jag längtade. Nu täcker hösthinnan varenda bit hud av dig. Man lär sig att leva med det säger dem, de som vet allt.

Hösten. Den blir ett klistermärke på tunnelbanan. Du blir ett tygmärke på ditt hösthjärtas jacka. När jag tänker efter så kanske hösthjärtat inte har några tygmärken men hur som helst. Du fastnar. Du blir det där osynliga lövet i håret som någon uppmärksammar och säger: Oj! du har ett löv i håret vänta lite så ska jag ta bort det. Sedan faller du. Ner till marken, klistras fast. Någon trampar på dig och du fastnar under dennes sko. Man slungas runt.

Du glömmer att september redan har varit och tänker att vad fort det går. Sedan är det novemberregn och vintersnö på en och samma gång. En typisk sluta-klockan-fyra-dag och du önskar att du satt i en solstol i en hage bredvid ett tält i småland och kände att livet var utan bekymmer.

Vad är det som slår och slår men aldrig kommer till din dörr?
Hösthjärtat.

6 kommentarer:

  1. alva du är så bra. så bra. skarp

    SvaraRadera
  2. slutet, alva, SLUTET! du är fantastisk ska du veta.

    SvaraRadera
  3. Alva, du skriver så bra att det gör ont. Jag blir avundsjuk men framförallt så vill jag bara läsa meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeerrrrr.

    SvaraRadera
  4. Vad är det som slår och slår men aldrig kommer till din dörr?
    Hösthjärtat.


    fyfan vad fint.

    SvaraRadera
  5. jag är helt mållös, bergtagen av det du skriver. du sätter ännu en gång ord på känslor och ordlösa tankar som klöser även i mitt bröst. om jag bara hade förmågan att uttrycka mig så bra som du.

    SvaraRadera