Vi krossar allt med våra bara händer
huden mot tegelväggen och
några rivsår får man faktiskt räkna med
dagen blir natt och natten blir dag
det är ett system vi inte kan göra något åt
någon gång brister det
dysfunktionellt defekt och missförstådd
det är du jag och alla andra
ingen är perfekt
februari dödar mig långsamt
och kylan fäster sig på kroppen som tusen insekter
du är spindlar och du kryper närmre äter dig inåt
du är giftig
de säger det till mig när jag berättar om dig
när jag beskriver hur du klamrar dig fast så
rynkas ögonbryn och någon kräktes på en soffa hos sin mormor
jag ska aldrig mer lyfta luren
att säga ord över en elektrisk linje känns riskabelt
för om dagarna tar slut någon gång handlar det om en stöt och ett
hjärtstillestånd
för spindlarna
för orden i telefonen
och för systemet
dör lite, så bra.
SvaraRaderadu skriver så otroligt fint.
SvaraRaderaslutet var väldigt, väldigt vackert. kanske bara för att jag hela mitt tonårsliv sprungit runt och skrikit ut ord i versaler över elektriska linjer som alla på ett eller annat sätt bröts.
SvaraRaderadu är bra. fast det vet du redan för det har tusen andra kommenterare redan berättat för dig. frågan är bara om det runnit av eller runnit in?
/Uppsala