tillfälligt avbrott

Här är jag nu.

Drömde om att du låg bredvid och drömde om att jag försvann in i din famn. Jag hoppades väldigt länge på mig själv och på att allting kanske skulle bli annorlunda.
När jag skriver det här skriver jag ditt namn på min lista över hur många jag varit olyckligt jättekär. Ni är tre nu. Jag har aldrig haft ett förhållande. Jag har aldrig haft någon som tyckt om mig och visat det. Jag har aldrig. Första gången jag kysste någon var när jag gick i ettan på gymnasiet. Där tar det slut.

Hjärtat är ett stort tomt hål som längtar efter dig men som hatar dig för att du aldrig kommer vilja ha det. Det är krig i mina vener. Mitt hjärta är en krater. Hur ser ditt hjärta ut nu?
Stort, rött, varmt, så långt bort från ekande tomt som möjligt?
Klart hon var söt, hennes leende kunde charma vem som helst.
Om det gjorde ont? Jag var ensam i mig själv hela kvällen och gick in på toaletten och grät med hela kroppen, det gjorde ont.

Jag önskar att jag aldrig gick sönder. Du la dina händer på mina axlar, sa hejdå och mitt namn och jag rann ner på golvet, blev en hög av spillror.
Som att någon sög ut allt liv.
Låg hemma på soffan i två dagar och tänkte på dig, tänkte på dig, jag tänkte på dig då.
Hon frågade mig vad jag tänkte på och jag envisades med att säga "ingenting" men jag tänkte på dig, tänker på dig. HELA TIDEN.
Och man ska koppla bort och man ska sluta och man ska vara på ett sätt,
till min vän skrev jag:

Det känns som att jag är på standby

För jag gick sönder. Jag gick sönder på dansgolvet, jag gick sönder när du la din arm runt hennes midja, jag gick sönder.

Jag gick sönder när du kysste henne, för det kommer aldrig vara jag och -
någon kommer alltid vara sötare.

Och jag vill ta en paus, fast aldrig mer komma tillbaka.