stängda ögonlock och nybakta vaniljdrömmar
jag tänker
de enda drömmarna jag äter är mina egna
har inga kvar nu
ny skugga att studera
är den mörkare eller ljusare än alla andra
jag säger högt för mig själv
kan man bli kär i någon man aldrig pratat med
hjärnan dumförklarar
hjärtat
smälter och begraver sig i sorg
det växer längtan i mina fingrar
orden faller ur
faller ifrån sparkar sönder bröstkorgen
ett sprucket leende talar
vill känna hur dina armar känns mot min rygg
viskar
se mig nu
vårsol vår sol
inuti bygger jag ett hus
ska fyllas med kärlek ska brännas upp
jag ska inte existera längre
du ska
göra mig till människa
viskar
om det inte vore för
den långa vintern
och blygsamheten
skulle jag rita kartor över vårat land
på din rygg
nu.
Dina ord är något av det vackraste jag läst
SvaraRadera