kakvarmt

jag tänkte att ingen någonsin skulle få veta att mitt hjärta inte slår i normal takt.
Tänkte att ingen skulle få se hur Morrissey ståtligt ser ner på mig varenda kväll där han sitter fasthäftad i taket. Men i sängen ligger hon och gråter till There is a light that never goes out och när de sista tonerna går ut ur cd-spelaren, in i rummet så säger hon att cancer är en förjävlig sjukdom och att hon kastar sina armar runt Paris som i Morrisseys senaste verk.
Vi hör ihop hon och jag. Det kommer jag på när tårarna gör kullerbyttor ner för mina kinder och hjärtats grader blir kakvarma.