"I love her smile. I love her hair. I love her knees. I love how she licks her lips before she talks. I love her heart-shaped birthmark on her neck. I love it when she sleeps."
samtidigt som
"I hate her crooked teeth. I hate the way she smacks her lips. I hate her knooby knees. I hate that cockroach shape splotch on her neck."
jag har ikväll sett 500 days of summer. Det var en väldigt fin film och huvudpersonen skulle kunna ha varit jag. Bara det att jag inte kommit en person så pass nära att jag hållt dennes hand och så vidare. Efteråt fikade jag med min underbara vän Sofia.
Hon frågade om jag var kär och frågan gjorde mig ställd, nervös, lite generad. I den sekunden svarade jag nej just för att jag kanske inte är kär men jag kan lätt bli.
Jag insåg där och då att jag är förälskad och har tänkt på en och samma person ända sedan juli månad. Sådant är inte hälsosamt.
Dessa tankegångar resulterade i Nicest thing av Kate Nash i öronen hela resan hem och jag insåg att jag är påväg ner i det hålet jag alltid faller ner i när jag faller för någon.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till.
Jag vet bara att hans ögon är lätta att vila i.
Att jag blir upprymd varje gång jag ser honom.
Att jag förmodligen inte vågar göra något åt saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar